Scharlakansdammen

Ibland, ytterst sällan lyssnar jag på lungn musik. Detta är av den främsta anledningen att jag inte tycker om det, men också att jag kan somna när jag lyssnar på det. Hursomhelst, när jag väl lyssnar på någon ballad kan det vara en chans att det är denna jag lyssnar på.

Frågan har säkert redan ställts av dig, min käre läsare. Varför uppkom inget av mina dagliga texter i gårdagen? Det var helt enkelt så att jag gav upp för en av människans vanligaste åkommor, nämligen lättjan. Jag kände helt enkelt att jag inte ville skriva något, eftersom jag var och är lat. Jag är övertygad om att du har känt detta någon gång du också. Nu så kan du dock vara lungn, för nu är jag utvilad och tillbaka i mina gamla gängor. Med detta så hoppas jag att du får en fortsatt trevlig dag, utan att läsa mina texter, vilka lär bli ivrigt producerade eftersom jag nu är utvilad och full av saker att gnälla på.

Detta inlägg, som är väldigt kort och rättframt, har bara lags in med tanke på kvällens händelser. För det första har det ryktats om att denna blogg har något intressant värde i sig. Det har den inte, utan den innehåller bara klagomål. För det andra så lär du märka att om du tar dig någon minut att frigöra dig från detta helveteshål, så lär du märka att det finns trevligare saker. Detta har utmärkts förut, och för att värna om dina ögon och hjärnas egen vällevnad, så bör du byta blogg att läsa. Om du nu inte valt att lyda mitt förra råd, så har jag återigen ett att ordinera. Denna gång rekommenderar jag en tur över till http://chocolaate.blogg.se/ . Detta är en intressant blogg, som lär presentera dig med allmänna roligheter och händelser från en intressant persons liv, vilket saknas i dessa skriverier. När du vänder dig till den andra bloggen ifråga, lär du märka motsägelser till detta. Dessa motsägelser är dock befängda, och framför allt helt utan grunder, eftersom de är baserade på lögner.

Du som nu lytt min råd, dig, kan jag för första gången hälsa: Trevlig läsning! Ni andra bör överväga ert beslut, ögonblickligen.

I denna blogg har jag hitils beskrivit mina dagar, och hur dessa har varit. Dock så har jag kommit fram till att du bör ha tröttnat på det vid det här laget, så nu tänkte jag för omväxlingens skull prata om min natt.
Denna natt var utan tvivel den mest hemska jag genomlidit på år och dag. Natten inledes ungefär när klockan slagit en halvtimme över midnatt. Vid denna tidpunkt så hade jag inte inledd proceduren att försöka somna, utan jag låg och roade mig med lite lektyr som jag införskaffat från min far.
När jag avslutat denna litteratur så hade jag inbillat mig själv att jag skulle få ha en helt vanlig natt, utan störningsmoment. Dock så hade jag otroligt fel.

Efter att ha legat och vänt på sig i ungefär en halvtimme så hör jag ett illvrål som skallrar genom lägenheten. Detta ljud producerades av ingen mindre än min halvbror, och det var ungefär här som jag började inse att natten skulle bli fantastiskt dålig. Efter att min dvala störts så abrupt av min bror, så var jag tvungen att upprepa hela tillvägagångssättet med av försöka somna. När jag legat ner och kontemplerat över livets alla frågor i något som verkade som en evighet, så märkte jag att det var i princip omöjligt att falla i sömn. När jag väl kände att tröttheten började infinna sig så märkte jag plötsligt aktivitet i lägenheten, och jag blir ännu en gång klarvaken av min brors vrålande. Några dryga minuter efter det så kom höjdpunkten på natten, med det faktum att någon illasinnad figur smög sin in i mitt rum och startade datorn, vilket resulterade i ett öronbedövande ljud. Idag är jag därför inte väldigt utvilad, vilket folket runt omkring kommer notera när dem märker mitt humör.

Idag hade jag faktiskt tänkt att infinna mig på ett möte med några av mina bekanta. Det var tilltänkt att jag och dessa andra skulle ha möts på avtalad plats vid bestämd tid. Dock så inträffade det sig så att jag vaknade ungefär två minuter efter denna tidpunkt. Eftersom jag ej ännu innehar förmågan att resa genom tid och rum, så bordlades dessa planer relativt kort efter mitt uppvaknande. Under dagen spenderade jag sedan min tid framför datorn, där jag beskrev medeltidens historia ur alla dess synvinklar. Efter detta så fortgick dagen utan större svårigheter.

Idag fick jag en kommentar från ett oväntat håll. Denne sade att bilder på skor, det finns bara i bloggar författade av den kvinnliga aspekten här på jorden. Eftersom jag gillar att motsätta saker, så var jag bara tvungen att göra något åt det.

Vänligen notera att jag inte innehar en sådan sko, och heller tycker jag inte det vore en bra idé att konstruera en.

Denna dag har varit oinspirerande. Vädligt oinspirerande. Det kanske du, min inbillade läsare, som tycker att mina alster är det bästa som finns på denna jord, har märkt. Inte för att jag finner det troligt att du skulle spendera dagen med att uppdatera din webbläsare i jakt på mer kreationer från mig, men ändå.
Hur som helst, så har dagen skänkt mig otroligt lite material att basera mina biografier med. Om du tror att du kommer finnas i min närhet imorgon, så ber jag dig att göra något jag kan klaga på, även fast du anser det som ovärdigt, så att mina läsare kan få mer klagan att läsa om. Vem som nu skulle vara intresserad av det vet jag inte..

Innan jag inleder denna session av klagande måste jag bara göra klart en sak. Och det är att jag inte, absolut inte själv har införskaffat en rosa slips. Detta för att jag tycker att rosa inte är en bra färg till en slips, och för att jag inte brukar bära slips över huvud taget.  Jag hoppas också att du har lytt mitt råd att byta lektyr, för mina texter är som gamla ostar. De luktar bara mer och mer med tiden.

Idag har varit en dag med många triviala händelser. En av dessa har varit för mig att försöka komma utanför dörren från början. Men jag hade mer att vänta. När jag genomlidit den första händelsen kom det flera. Först så begav jag mig till banken, och upptäckte att köerna var länge än jag vet inte vad. Det är här den rosa slipsen kommer in i bilden. En person, som  jag antog satt i ledningen, kom fram till mig. Han hade en sådandär prydlig kostym, bakåtslickat hår, och värst av allt, rosa slips. Denna kombination av kläder och hår gjorde mig väldigt osäker, eftersom jag får ett väldigt otrovärt intryck av en sådan stil. Med ett elakt flin på läpparna frågade han om jag behövde hjälp med något. Innan han avsluta meningen så sade jag "Absolut inte" och vände mig bort från honom. Han kände sig tydligen sårad över att  han inte fick hjälpa mig med vad han nu hade tänkt sig, för han gick iväg utan ett ord.
Efter det gick mitt besök på banken som ett klockverk, utan att få repressalier från banktjänstemän med rosa slipsar.

Efter att detta ärende var avslutat så utförde jag mina andra jordliga ärenden, vilka jag inte finner värda att nämna här.

..ungefär så såg den ut. Usch och fy, det vill vi inte veta mer av.

Det finns ögonblick, eller tillochmed perioder där jag förlikar mig med allmänheten. Och detta gör jag inte bara för att verka något så när mänsklig då och då. I vilket fall, hur skulle man lättare kunna förlika sig med den gemene människan, än med musik. Nu menar jag inte min generella japanska rock, utan jag menar musik med entoniga, misshandlade gitarrer och gutturala ljud. Hoppas att du använder detta unika ögonblick när du kan förlika dig med mig, möjligtvis.

Nedantill följer en av de väldigt unika inslagen på min blogg, nämligen något humoristiskt. Detta är inte det som var gemene person skulle definiera som humor, vilket mer är någon person med vita lockar som struttar omkring i kanal fyras Parlamentet, utan japansk förnedringshumor på högsta nivå. Kan det bli bättre?

Nu har jag klagat länge nog, och nu ska jag börja vara väldigt ärlig när jag skriver också. Som om det inte skulle vara nog med att mina skrifter bara innehåller menlöst klagande, nu ska de också innehålla skrupelfria tankar om individer jag gillar, eller främst, inte gillar.

Men nu till allmänhälsan. Det har kommit till min kännedom att det faktiskt finns bloggare som skriver både roligt, intressant och informativt. Jag var inte helt ovetande om det innan, men. I varje fall så har det kommit till min kännedom att det är någon i min närhet som faktiskt är en sådan informativ och rolig skrivare. Så nu istället för att slösa bort ditt troligen så meningsfulla liv genom att beskåda mina väldigt icke-informativa och allmänt tråkiga texter, så tycker jag du bör göra en vallfärd till http://aboutpatricia.blogg.se/ . Inte bara så skriver individen mycket bättre än mig själv, det är också i grunden en mer intressant person. Dock så betvivlar jag att man kan bli mer ointressant än jag som skribent. Det bör också noteras att så länge dina ögon inte har blivit direkt fasthetsade vid mina levnadsteckningar, så bör jag rekommendera att du byter kvällslektyr till ovanskriven individ, omedelbart.
Färdigskrivet för ögonblicket, och jag lyfter på hatten åt dig som läst. Detta är ett väldigt litterärt uttryck eftersom jag avskyr alla hattar i allmänhet.

Till att revidera dagens alla händelser. Dagen har fortgått som jag förutspådde att den skulle göra, och ansträngningarna har varit minimala, med så mycket stillasittande som det gick. Vilket var precis så som jag ville att det skulle vara. Utöver det så har det inträffat två lite större händelser, vilka jag anser vara värda att nämna här. Vi kan börja med händelsen som jag anser vara lite mindre rolig. Det är ett tillskott i familjen, bestående av ett stycke hund. Detta var inte på min begäran, utan från andra individer inom huset. Detta är dock tydligen en inövad och lite mer trevlig hund, så jag kommer slippa att den urinerar på all inredning. Den mer trevliga händelsen är att jag har beställt en ny ipod. 80 gigabytes av ny japansk rock. Om det är något som gör mig varm i tåspetsarna så är det just den händelsen, och därför kanske du lär märka en lite mer positiv ton i resten av mina biografier denna dag.

För att dekorera denna blogg ännu mer lägger jag till åter en musikvideo, denna gång en japansk sådan. Den är faktiskt rätt så bra om man är som mig..

..eller inte? Tekniskt sätt började den nya dagen, alltså måndagen, innan jag gick och la mig. Dock så gör man väl ingenting speciellt sent på natten, så jag räknar den som att den nya dagen tar form när jag vaknar upp efter min nattliga dvala. Idag är planerna som följer: läxor, och att gå på banken. Jag är en person av lat natur, så det är mycket troligt att jag struntar i båda delarna av den planen. Så om min plan att sova genom dagen går i uppfyllelse så kommer jag nog att ha en åtminstonde allmänt trevlig dag. Dock så brukar jag inte få vara ofredad när jag vill det, speciellt när faderskapet i familjen har en massa ärenden för mig att göra. Men vi får hoppas att dagen blir något så när bra.

En sista sak, som jag önskar reda ut för att du ska känna dig så hemmastadd som möjligt i denna håla till blogg, är mitt språk. Ordvalen, och språket i allmänhet går dig troligen på nerverna, och det är inget jag kan göra något nämnvärt åt. Ett speciellt ord som jag kan ha förståelse för att du kan hänga upp dig på, är ordet dock. Jag missbrukar det ordet mer än alla andra i mitt vokabulär när jag skriver. Det är helt obotligt eftersom mitt undermedvetna anser att det ordet bör finnas med i vartenda mening. Hoppas du, med dessa ord i ryggen, gör dig så bekväm som så möjligt går.

Något som jag drog min till minnes och som jag bör göra klart för alla och envar, är en sak som jag noterar är en trend hos de flesta bra bloggare. Det är att dem säger godnatt innan dem drar sig tillbaka för dagen.
Om du nu skulle råka läsa min blogg när jag går och lägger mig, vilket är högst otrovärdigt eftersom jag delar fladdermössens sovvanor, och jag sover gärna till långt in på dagen. I vilket fall som helst, om du nu skulle finna dig här under den tidpunkten av dygnet, så lär du märka avsaknaden av någonting. Nämligen ett god natt, natti natti, sussa gott och så vidare. Och nu varför saknas denna viktiga aspekt i min blogg? Det är av flera anledningar. En av de främsta är att jag inte tycker att jag är skyldig dig som läsare något alls. Själviskt och dumt, eller hur, eftersom det är ni som läser detta, och tycker till om det. Jag anser ändå att ett god natt är något jag inte är skyldig allmänheten.

I brist på bättre aktiviteter har jag sökt mig tillbaka hit. Så med det kan du konstatera att mitt liv inte kan bli tråkigare, och min största adrenalinkick kommer från att försöka berätta att jag upprättat en blogg för mina vänner.

Det jag kom tillbaks för att ventilera tankar om, var faktiskt med anledning till hänsyn till mina inbillade läsare. Detta är det faktum att jag konstant motsätter mig själv i mina biografiska texter. Detta är ett resultat av att mina tankar är mer utspridda än malarna på mina finskor i garderoben. Detta är inget jag kan åtgärda, inte ens med malkulor. Och då pratar vi om mina tankar och inte om hälsan av mina skor. Jag hoppas att det var uthärdligt att genomlida dessa tankar. Om nu någon genomled dem, det vet jag inte. Och det vill jag inte heller veta.

Här var det lite mer trevlig musik. Ta chansen och fråga dig själv: Vem lyssnar på det här? Om du läst nedstående texter borde du ha svaret klart för dig..

Klockan är 22.26, och dagen börjar gå mot sitt slut, och går istället mot natt. Jag sitter i mitt rum och beskådar simpsons och kommunicerar med mina kamrater via internet. Nu frågar ju du, min käre läsare (om jag nu har några?), varför jag inte skriver "chattar med mina kompisar"? Svaret är lätt; det låter alldeles för allmänt. Tråkigt. Dumt. Varför resonerar jag så då? Detta är en väldigt bra fråga, eftersom jag inte har någon aning själv. Men vad ska man göra åt det.

Eftersom du har sökt dig så långt in i bloggträsket som denna gudsförgätna sida, så antar jag att du vill få ut det mest av situationen. Därför följer här det som den mest gemene biografist av händelser på internet söker sig till, nämligen vad som hänt mig under dagen. Ett varningens ord dock, dagen var precis som jag förutsåg att den skulle vara. Dagen gick helt enkel till så att jag först tog en lång promenad, där jag frös tårna av mig, för att komma till Clas Ohlsons affär i Gallerian. Där införskaffade jag den eftertraktade USB-sladden som jag blev beordrad att köpa tidigare. Efter det så gick jag hem och hoppades att få en fortsatt avslappnad dag. Då ringde en av de äldre personerna inom min släkt, och denna berättade att hon hade problem med sin TV. Efter en stunds tänkande begav jag mig dit, och fick veta att problemet var att kanalerna var i fel ordning. Problemet var fixat på tio minuter, och sen blev jag bjuden på kaffe och tillhörande fika, och jag fick t.om lite pengar för besväret, och då var ju allt värt det. Men det var rätt så trevligt avbrott på vardagen ändå, betalt eller ej.

Efter det gick jag hem, åt mat, och nu sitter jag här i mitt rum och delar med mig av mina dumma tankar. Time well spent..eller?

Om du har läst så långt att du kommit hit ner, måste jag säga att jag är imponerad. Det måste ha tagit bra med kraft. Nu hoppas jag att du får en bra natt, vilket du förtjänar om du läst allt detta skitsnack.

Kan musik bli mycket bättre? Troligen, men..

Ok, nu har jag nu bestämt mig för att ta det här på någorlunda allvar, och det är med en liten del ångestkänslor. Detta är främst eftersom jag tycker om att ha mina tankar och idéer för mig själv. Men då skulle ju poängen med det här försvinna relativt fort, så jag får väl ta och se det som en av livets alla utmaningar.

Innan jag börjar tjata på allt och alla så vill jag reda ut en sak. Namnet, varför heter bloggen som den gör. Svaret är för samma anledning som att jag ibland leker att jag är en mås med en av mina vänner; jag tycker helt enkelt att det har något kul värde. Jag hade inte förväntat mig att du som skulle råka läsa det här skulle gilla namnet, och det var också lite meningen måste jag erkänna.
Dagen idag är söndag, och inte vilken söndag som helst, utan påskdagen. Jag undrar hur det kan bli mer meningslöst.

Klockan är nu 11.40 och jag sitter och knaprar på en gammal fryst baguette i brist på bättre föda. Intrycket av att hela det är saknar poäng förstärks av att absolut inget händer idag. Inget vettigt i alla fall. Det får mig att undra vad som kan klassas som vettigt, men ändå.
Det jag blir tvungen att göra är att masa mig iväg till någon elektronikaffär och införskaffa mig en USB-sladd. Eller vad dem nu kallar det. Så roligt kommer jag att ha det på hela dagen. Det enda som lyser upp min vardag något är Dschingis Khans låt Moskau, som jag har kommit att gilla av outgrundliga anledningar. Dagens höjdpunkt lär nog vara att jag kanske kan komma att få införskaffa en till DVD-box av Simpsons. När det inte är mycket jag gillar med det mesta, så är Simpsons något som kan få en att hänga med i livet. Nu vidare ut till minusgrader och snö för att skaffa en sladd. Jag frågade om jag kunde få slippa förfrysa mig bara för en liten USB-kabel, men den var tydligen så livsviktig att jag är tvungen att förflytta mig någonstans där en sådan finns. Tack och hej.

Detta är den blogg som har kommit till efter en stunds kontemplerande, och är resultatet av att jag har alldeles för mycket tid över till struntsaker. Denna blogg kommer kort och gott introducera dig i mitt liv, så som jag ser det. Mitt förord är att jag är en gnällig person, som gillar att klaga på saker, och anse sig bättre än andra. Jag kommer också förklara lite om mitt konstiga beteende, som är väl känt bland mina nära och kära. Detta är allt ifrån att stirra konstigt på folk, diskutera kärnkraftspolitik eller skrika ut "Skagenröra!" över 30 personer som sitter i en sal. Jag kommer också att dela med mig av min konstiga musiksmak, som involverar allt ifrån japansk emorock till tysk schlager från sjuttiotalet. Jag anser nu att du har fått en relativt bra bild av hur detta kommer att se ut.
Dig som jag nu inte skrämt bort genom denna mur av dum text, du kan känna dig så välkommen som du kan i denna blogg.