Scharlakansdammen

De senaste dagarna i mitt liv har passerat obemärkt. Inte obemärkt i den definition som gemene man skulle göra, utan snarare att dagarna gick förbi utan större saker att irritera sig på. Jovisst finns det små irritationsmoment, men inte i den skala som de brukar vara i. Detta skulle förstås du, min kära läsare, finna som något aldeles utmärkt. Felet med att irritationsmomenten inte existerar är att det blir en avsaknad av saker att skriva om. Dock så finns det en bot på denna svåra epidemi, vilket verkar vara en form av åkomma som gör folk till viss del tillmötesgående.
Lösningen var, som du kanske redan formgivit i ditt nästan tomma kranium, att klaga på just det faktumet att det är en avsaknad av saker att klaga på. Detta irriterar mig till det yttersta, och just därför kommer jag nu att göra en lätt idiotstämpel mot alla som är enbart trevliga mot mig. Nu kanske frågan uppstår; är detta att ta i för mycket? Svaret borde vara uppenbart, eller hur?

Som en blixt i mitt huvud (vilket många säkerligen skulle njuta av att se) så slog det mig att imorgon är en tidig dag. Så nu är min värld igen fylld av hemska och traumatiska upplevelser.
Så trevligt så.